Och nu har vi kommit hem från vår resa från Kalavrita. Jag måste erkänna att jag var ganska pessimistisk inför vår resa. Vet inte varför, men jag kände inte för att resa bort, ville stanna hemma.
I torsdags började vi med att packa bilen, alla med småbarn fattar vad jag menar med packa. Känns som det aldrig tar slut.
Helt plötsligt ser jag "stjärnor". Migrän.....på väg. Springer till apoteket och köper superstark migränmedicin och vanliga starka huvudvärkstabletter. Då ringer våra resekompisar, dom hade precis kommit fram till hotellet.
K -Vi har kommit fram.
Jag -Ok, vi ska precis åka.
K- Hotellet ser förjävligt ut.
Jag.-VA!! Du skojar.
K- Nej tyvärr, jag skojar inte.
Jag -Hur dåligt är det.
K -Gammalt, skitigt, kallt, luktar illa, litet, ser ut som en bordell... Vi kommer att leta efter ett nytt hotell.
Jag - Jaha, då stannar jag hemma då, för ni lär inte hitta ett nytt hotell.

Efter diskussion med maken bestämde vi oss för att åka. Jag ännu mer negativ och med ett huvud som bultar för fullt.
Halvvägs ringer våra vänner oss och informerar att dom har hittat ett superhotell.
Vi kommer fram och det nya hotellet Kyanaitha var helt fantastisk. Hotellägarna var helt underbara och vi fick en supervistelse i Kalavrita.
Kalavrita är en by med mycket historia. Bland annat startade upproret mot turkarna där 1821 med att svära en ed vid klostret Agia Lavra.
Och så har dom byggt en minnesplats för offren som tyskarna avrättade under andra världkriget. Alla männen i byn avrättades där den 13 december 1943, för att byborna gömde motståndsmän.
En by med kämparanda. Kommer definitivt åka dit igen.