Hur får man en 3 1/2 åring att sitta någonlunda stilla på sin stol och äta middag. Läser sagor, tar fram pysselbok mm. Men han verkar att ha byxorna fulla av myror....
I mitt stilla sinne undrar jag om man kan binda fast honom i stolen och sedan binda fast stolen vid bordet....hmmm....kanske ingen dum idè......
Men om nån ser mig göra det blir man väl anmäld till nån barnrättsorganisation....
Jag är mer rädd attt han ramlar och slår sig när kan klättrar runt stolen och upp på bordet och därefter hoppar upp på en ny stol osv.
När han sedan av en olyckhändelse råkar knuffa till vatten glaset och sedan råkar stjälpa ut mattallriken på golvet med korvstroganof som ligger utsmetat över köksgolvet.......då är man inte rädd längre utan väldigt trött och..... arg.....
Det blir inte lättare att man har en 11 månaders baby som skriker och vill bli matad samtidigt.
Ja...jag vet välkommen till småbarnslivet.
Vid dessa tillfällen längtar jag tillbaka till tiden som singel, party på krogen med tjejligan, långa sovmorgon, videokvällar med chips och godis.
Men det finns bra saker också....dessa små armar som kramar mig, barnens skratt, när man ligger och sniffar på dem när dom sover och dom underbara frågorna man får när dom undrar över något, deras framsteg...
Allt har sin tid och charm, men man måste få säga att ibland blir man väldigt trött och då är det inte roligt att vara mamma.
Men jag skulle absolut inte vilja byta bort mina grabbar mot nåt annat i världen. Dom är faktiskt det absolut finaste jag har .....alla tre (pappa inkluderad).....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej. Jag längtar ju till det du har; En familj. Små armar som sträcker sig mot en. Se livet gå vidare.
Men jag vet vad du menar... Jag kan redan sakna utelivet lite, fast det är nog mest för att jag inte kan festa lika ofta nu (antar att jag eg. inte hade gjort det även om jag kunnat:) Hoppas ni har bättre väder nu. Ga det gott/Milla
Hej!
Hittade just din blogg via en lank fran en annan sida. Hog igenkanningsfaktor, ar sjalv svensk i Grekland. Visst var det fint med snon? Det blir ju sa rorigt och mycket grinia bara, men det ar ju iofs logiskt med tanke pa att resurserna av forklarliga skal inte ar lika stora har som i Sverige. Well, nu smalter ju snon sa sakteliga och snart maste det val vara dags for alkyonides. :o)
Sofia, vad kul. Jag tror att du känner igen dig i mycket av mina tankar om grekland. Vad kul. Har du någon blogg?
Oh ja, valdigt mycket. Sitter just och laser om dina aventyr i trafiken. Sjalv muttrar, blanger och gestikulerar jag mest fran den trygga insidan av bilen, svensk fegis... I drommen tvarbromsar jag, hoppar ut ur bilen och ar epithetiki med en massa kvicka forolampningar, precis som du. I verkligheten blandar jag ihop de grekiska orden nar jag blir for ivrig, sa jag tror att alla mina uttankta syrliga kommentarer skulle lata hellojliga i stallet, sa jag avstar for att behalla hedern i behall... :o) Nej jag har ingen blogg. Jag ar sugen dock, sa kanske det blir av snart. Nu slutar jag innan jag skapat en blogg har i ditt kommentarsfalt!
Maila mig på popsan@spray.se. Skulle vara kul att hålla kontakt. Vi bor dock i samma stad.
Kram
Skicka en kommentar