Supermamman

Idag har jag varit supermamman. Hur mycket tålamod som helst. Önskar att jag alltid var på ett sådant humör.
Maken kommer hem från jobbet (vid 22.00) middagen står på bordet. Båda barnen är duchade och klara, lillkillen sover. Och jag är på strålande humör, även fast mormor sitter på planet på väg till Sverige (som är 5 timmar försenad). Maken och jag är som nykära. Tror att vår weekend var precis vad vi behövde. Måste fråga mormor när hon kan komma tillbaka.

På tal om mormor. En riktig supermormor. Önskar att jag kommer att ha hennes ork när jag blir lika gammal (71år).
Hon är en otroligt stark och bestämd kvinna, men också väldigt känslig.
Detta utspelade sig i natt.
Stora killen (3år) som sov i samma rum som mormor vaknade plötsligt och sa;
Mormor, jag vill inte att du ska åka.(mormor började gråta tyst).
Mormor får jag komma och ligga nära dig (mormor gråter ännu mer).
Han tar sin snutteduk och tiger och flyttar över till hennes säng. Han somnar lugnt och hon fortsätter att gråta resten av natten.
Vad mer kan jag säga? Barnen vet vilka knappar dom ska trycka på för att få igång flodvågen.