I morgon ska jag och maken åka bort över helgen. Du kan inte ana hur länge jag har sett fram emot denna helg.
SOVA, äta gott utan att jaga småbarn, sova, prata utan att bli avbruten 1000 gånger av barnen, mysa,sova, bada, basta, ..., osv, osv.
Vi ska åka till ett ställe som heter Pilio (ingen aning vad det ligger, norr upp tror jag).
Min man har bokat rum på ett mysigt hotell med inomhuspool och bastu.
Jag superglad.
Min man; ska vi inte ta med oss storgrabben (3 år).
Jag; NEJ
Min man: Men det finns pool där , han kommer att tycka att det är super.
Jag; NEJ, han simmar i poolen på dagis 2 ggr i veckan.
Min man; Men M och K kanske följer med.
Jag; Ensamma?
Min man; Nej dom kommer att ta med sig sin son V (3år), (storpojkens bästa kompis och vårt gudbarn)
Jag; NEJ, dom får åka till nåt annat ställe.
Min man; ja, ja jag förstår.
Jag undrar följande; Kan man ringa och fråga hotellet om det kommer att bo barn där över helgen.? Finns det barnfria hotell?
Är det fel att känna så?
Jag har inte varit borta från mina barn en enda gång.
Okej, 4 dagar i Paris med mamma och syrran när jag var gravid i femte månaden med nummer 2.
Vet inte om det räknas, eftersom jag bar på nr2 runt hela Paris.
Jag vet att jag kommer längta ihjäl mig efter killarna, men jag behöver sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Finns nog inte en förälder som inte har haft den känslan.
Och sedan när man väl kommer iväg så sitter man och pratar om barnen.
Föräldraskap kallas det visst.
Vi försökte oss från att inte prata om barnen, men efter några timmar gick det inte längre. Fast det var skönt att sakna dom.
Ja, man behöver verkligen vara barnfri ibland! Stå på dig! Och; NEJ Paris räknas inte eftersom du bar omkring på 2:an då! Kram!
Skicka en kommentar