onsdag, mars 01, 2006

Funderar ibland på hur mina två barn kan vara så olika.
Lillkillen är blond medans storkillen är mörk.
Lillkillen älskar mat men sover dåligt (vaknar flera gånger per natt)
Storkillen tycker inte om att äta men sover som en stock om nätterna (det har han gjort sedan han var 2 månader gammal)
Lillkillen bryr sig inte om barnprogram
Storkillen älskar barnprogram (satt som fastklistrad redan vid 1 års ålder)
Lillkillen bryr sig inte så mycket om nappen.
Storkillen kan inte leva utan den.
Lillkillen liknar mig.
Storkillen liknar Pappa.
Osv, osv......................
Jag vet att man inte ska jämföra , men jag tycker att det är så kul att dom är så olika.

4 kommentarer:

Superquinnan sa...

Åh jag såg den där artikeln med.. söta! Fast det är väl oftast så.. bara för man är syskon är man ju inte lika. Jag har två syskon och vi är jätteolika i allt. Lillebror är extrem vegan och politisk aktiv, storebror är chef och jobbar ihjäl sig och är intresserad av design, jag är huslig och trivs bäst i naturen.
Hahaha. Hoppas allt är bra där nere. Här har det säkert rasat ned 1 meter snö i dag.. Brrrrr

Thérèse sa...

Mina barn är väldigt olika också. Dottern är lugn , stillsam och social. Sonen är livlig men asocial. Med det menar jag inte att han är blyg han är bara ointresserad av att umgås mer än nödvändigt med andra , iallfall andra vuxna och gillar att vara mycket för sig själv. Vi har varit oroliga men kommit fram till att det är bara att acceptera, vissa är ensamvargar och är det frivilligt så.

Montserrat Nicolás sa...

Storkillen LIKNAR DIG! I ALLT!
Puss

Anonym sa...

Brukar också sitta och jämföra sådär och förvånas! Mina är också väldigt olika varandra-alla fyra! Så olika att t.o.m. skolan reagerat på deras otroligt olika personligheter, i alla fall de 3 äldsta, alltså tjejerna, som gått i samma skola på låg- och mellanstadiet! Fast jag tycker som du att det är roligt! Ha det så bra! Kram!